Underrättelsearkeologi och några axplock från min arbetsmetod

Litteratur

Ett mindre urval av  iraklitteratur. Det finns gott om intetsägande böcker och som ofta hänvisar till samma källor. Böcker utgivna i USA efter 1991 är ofta politiskt färgade, liksom de som Saddam själv lät ge ut.
Det finns inget riktigt standardsverk att rekommendera.

Internet

Visst finns det rikligt med information, men reservationerna om litteratur ovan gäller än mer på internet.

På fältet 

På plats i källaren hos en övergiven irakambassad i ett centraleuropeiskt land efter Saddamregimens fall. Irak med ett dussin miljoner invånare hade ambassadern som var personaltäta med ett stort antal diplomater och övrig personal. En stor del av arbetet var underrättelseverksamhet och i många länder inriktat på flyktingspionage. Ambassaden i Stockholm var inget undantag. Strax innan Stockholmsambassaden på Baldersgatan övergavs vid Saddams fall 2003 gick det ett flyttlass till irakamabssaden i Moskva. Det som återstod togs hand  av svenska myndigheter.

Arkiv

Stasiarkivet i Berlin. Iraks underrättelse- och säkerhetstjänst organiserades enligt öststatsmodell. I Stasiarkivet finns det rikligt material om förhållanden i Irak. Lite förvånade är att Västtyskland hade ett närmare samarbete med Saddam Husseins regim även på underrättelseområdet. Riksarkivet i Arninge är den viktigaste svenska arkivplatsen, här finns arkiv från UD och flera andra svenska myndigheter.

Källor

Att få tag på personer som besitter  informationer om "spionkriget mellan Irak och Sverige" har varit ett stor utmaning. Hindren har varit många. Många har slängt på luren när jag ringt. Andra har ljugit friskt.
Att jag tror mig delvis ha lyckats beror på lika delar tur och skicklighet. Att följa den grävande journalistikens standardmanualer fungerar inte linom underrättelsearkeologin. Min metod har varit att först läsa på så att jag kan nästan lika mycket som de experter som skall intervjuas. Först då har de visat förtroende för mig. Personer som bär på avancerat hemliga uppgifter har ofta ett behov att öppna sig och ibland har dammluckorna öppnats för fullt och jag har nästan dränkts i hemligheter.

Sekretesslagar och Högsta Domstolen 

http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2007/2007-02-02%20O%204025-06%20Beslut.pdf
Som i agerandet med personliga källor gäller det att tassa fram försiktigt och målmedvetet. Även här är det avgörande att framstå som  påläst,  genom att om kunna  grunderna i sekretesslagstiftningen. Att bli betraktad som en rättshaverist är förödande. Min strategi har varit att överklaga myndighetsbeslut bara i undantagsfall och då viktig  informationen absolut inte kan fås på något annat sätt. Det är ingen nackdel att som icke jurist överklaga till högre instans. Ibland kan det till och med vara en fördel. Jag begärde hos en tingsrätt att få kopior  på ett spionmål från 1970-talet. Jag fick kopior på det digra målet som omfattade flera tusen sidor. Men snart fanns jag att det saknades ett antal  intressanta sidor från förundersökningen i målet.. Tingsrätten uppgav då att de förvarades i ett speciellt skåp och jag bad att få ta det av även dem. Efter att tingsrätten  konsulterat Säpo och UD blev beskedet att de inlåsta handlingarna omfattades av sekretess. Då det inte fanns någon annan möjlighet att komma över de hemligstämplade dokumenten överklagde jag tingsrättens beslut till hovrätten, som också sa nej. Hovrättens motivering var delvis obegripligt för mig så jag ringde upp en domare i målet och bad henne förklara domslutet vilket hon inte ville.
- Om du inte är nöjd kan du alltid överklaga till Högsta Domstolen, var hennes enda kommentar.
När ilskan lagt sig skrev jag en överklagan HD. Mina formuleringar var  lite taffliga och oklara men HD gav mig helt överraskande prövningstillstånd. När jag några månader senare öppnade kuvertet med domen kom den stora chocken - HD gav mig rätt. Heder åt HD, inte för att man mig rätt utan därför att man omsorgsfulllt prövade en medborgares klagan över ett myndighetsbeslut.