tisdag 21 december 2010

Intetsägande Säporapport och mysteriet med självmordsbombaren.

I våras gav dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni Säpo i uppdrag att utreda  "våldsbejakande islamistisk extremism Sverige" Läs den 126-sidiga rapporten på Säpo hemsida.Kritik har uttalats mot regeringens uppdrag att utreda just den islamistiska extremism och man får intrycket att Säpo motvilligt utfört uppdraget och lämnat ifrån sig en ganska intetsägande rapport. Hade inte bombexplosionen där Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds inträffat i Stockholm den elfte december, hade rapporten, som publicerades några dagar senare, inte väckt något större uppmärksamhet. 
Den skara personer som rapporten bygger på är:
Den grupp aktiva vars handlingar ligger till grund för beskrivningen i denna rapport av våldsbejakande islamistisk extremism består av knappt 200 personer. Det rör sig om personer som enligt Säkerhetspolisens uppföljning deltagit i eller stött våldsbejakande islamistisk extremism under 2009 eller senare, samt under denna period varit folkbokförda i Sverige.
--
Valet av 2009 som utgångspunkt för den bild som lämnas i rapporten är resultatet
av en avvägning mellan å ena sidan en önskan om aktualitet, å andra sidan operativa hänsynstaganden (såsom förundersökningssekretess).
Gruppen på 200 personer utgörs av individer som Säpo har identifierat och var aktuella 2009. Förundersökningssekretess gör att alla fakta om de 200 inte kan ingå i bedömningen. Dessa fakta behöver inte vara något som talar mot individen utan lika gärna till den misstänktes fördel. Innehållet i eventuell  telefonavlyssning borde vara ett utmärkt sätt att få inblick i den mistänktes personliga egenskaper. När Säpo i sin terroristjakt på 1970- och 1980-talen som mest avlyssnade misstänkta personer och institutioner med arabisk anknytning var ofta det mest förekommande samtalsämnet inte vapen, bomber eller politik utan - sex. Det fanns åklagare som ville ha detaljerade översättningar och utskrifter från de ur polisiär synpunkt ointressanta samtalen.

Rapporten från 2010 om våldsbejakande islamistisk extremism diskuterar en mängd faktorer men har inte kunnat hitta några gemensamma utmärkande egenskaper för de 200 personerna. En faktor som inte avhandlas är den sexuella. Det talas om lägereldsromatik men inget om erotiska krafter som kan påverka maktsökande och redan maktberusande individer.
Varför var Taimour Abdulwahab okänd för Säpo? Om hans avsikt var att ta med sig ett stort antal människor i döden och han hade lyckats med det, skulle de katastrofala följderna få ödesdigra konsekvenser för Säpo. Taimour hade sina rötter i Saddam Husseins och skräckens Irak och familjen kom till Sverige i början på 1990-talet. Hans svärfar är ursprungligen irakier som bor i Sverige och är gift med en rumänska. Svärfadern påstår att tagit avstånd Taimour och hans åsikter, vilket han bland annat framfört till en bekant anställd vid irakiska ambassaden i Stockholm. Den svenske medborgaren Taimour bosatte sig i England, reste till Rumänien och även troligen till arabstaterna Irak, Jordanien och Jemen. Dessa resor måste ha gjort att han registrerats av flera länders tjänster. Varför dessa uppgifter inte rutinmässigt nått Säpo är obegripligt. Hur de effektiva engelska MI5 och MI6, som har ett mycket nära samarbete med tjänsterna i Jordanien och Rumänien skulle ha missat Taimour verkar helt otroligt. Och om Taimour verkligen besökte Irak hade larmet gått direkt. Säpo har tidigare tipsats av CIA efter avlyssning i Irak om svensk-irakier med brottsligt uppsåt och med anknytning till Rumänien.  Låt oss hoppas attt rättsväsendet inklusive Säpo visar största möjliga öppenhet så att sanningen om Taimour blir känd.