Läs DN-artiklarna här och här om CSN och irakfödde självmordsbombaren Taimour Abdulwahab. Artiklarna bygger på mina uppgifter och visar att Taimour erhöll 745 000 kronor av CSN för sina studier i Luton, England. Två dagar efter hans död utbetalades 54 000 kronor, som CSN aldrig krävde åter.
Myndigheten CSN följde sina rutiner, men det finns frågetecken i
handläggningen som DN-artiklarna inte tar upp. Kontrollen av inskickade
uppgifter till CSN kunde ha varit noggrannare med tanke på de stora
beloppen.Taimour påstås ha varit på träningsläger i Mellanöstern tre månader innan sprängnigen. Han kan då samtidigt knappast ha
studerat i Luton på hösten 2010 och måste i så fall lämnat falska uppgifter till
CSN, vilket det finns indikationer på.
Den myndighet som i högsta grad kan
klandras men som sluppit kritik är Säpo.
Under Taimours tid var staden var säte för ett antal personer som senare
greps och dömdes. När det kom fram att gärningsmännen bakom
tunnelbanebombningarna i London sommaren 2005 hade anknytning till Luton kunde
Säpo ställt sig frågan vilka svenska medborgare som fanns i den terroristtäta
staden.
Efter att Taimours sprängt sig kom uttalande från Säpo som:
– Men
eftersom den här personen genomförde attentatet på egen hand, och inte tycks ha
några band till för oss kända miljöer, så har vi tvingats börja från början för
att kartlägga honom och hans miljö. Det gör att det är extra tidsödande och
arbetsintensivt. Säpos misslyckande bygger på en övertro på analyser och
teoretiska kartläggningar av potentiella terrorister och tekniska hjälpmedel.
Orsaken till dessa tillkortakommanden är den bristande kompetensen hos ledning
och medarbetare.
Utredningar av fullbordade brott är Säpo bra på men det är väsenskilt från
kontraterrorism där blicken framåt och inte i backspegeln. Hade Säpo medarbetare
bättre kompetens skulle man kunnat arbete på ett annat och mer effektivt sätt.
Kontraterrorism måste till stor del byggas upp med personliga relationer till
”fienden” och till utländska kollegor. Förmågan att se runt det lokala hörnet är
viktigare än låta radarn svepa blint över stora områden. Säpos kollega och
konkurrent MUST(Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) är däremot en
tjänst som jobbar mer personligt eller med HUMANINT som branschtermen lyder.
MUST liksom FRA är organsationer som under årtionden också lyckats med att hålla
en hög sekretessnivå vilket bidragit nära relationer till de utländska
kollegorna. Svenska media har insett det lönlösa i att skildra verksamhetet hos
MUST och FRA till skillnad mot Säpo som är aktuella dagligen. Samarbetet
framförallt mellan Säpo och MUST har alltid präglats av misstro. Detta är inget
unikt för Sverige, FBI och CIA i USA är ett exempel på samma syndrom. En bra
fråga är om MUST alltid delger Säpo information om terroristhot som man snappat
upp.