Research för DN om Stockholmsbombaren. CSN, Säpo, Must

Läs DN-artiklarna  här och här om CSN och irakfödde självmordsbombaren Taimour Abdulwahab. Artiklarna  bygger på mina uppgifter och visar att Taimour erhöll 745 000 kronor av CSN för sina studier i Luton, England. Två dagar efter hans död utbetalades 54 000 kronor, som CSN aldrig krävde åter.

Myndigheten CSN följde sina rutiner, men det finns frågetecken i handläggningen som DN-artiklarna inte tar upp. Kontrollen av inskickade uppgifter till CSN kunde ha varit noggrannare med tanke på de stora beloppen.Taimour påstås ha varit på träningsläger i Mellanöstern tre månader innan sprängnigen. Han kan då samtidigt knappast ha studerat i Luton på hösten 2010 och måste i så fall lämnat falska uppgifter till CSN, vilket det finns indikationer på.    

      

Den myndighet som i högsta grad kan klandras men som sluppit kritik är Säpo.

Under Taimours tid var staden var säte för ett antal personer som senare greps och dömdes. När det kom fram att gärningsmännen bakom tunnelbanebombningarna i London sommaren 2005 hade anknytning till Luton kunde Säpo ställt sig frågan vilka svenska medborgare som fanns i den terroristtäta staden.
 Efter att Taimours sprängt sig kom uttalande från Säpo som:

  – Men eftersom den här personen genomförde attentatet på egen hand, och inte tycks ha några band till för oss kända miljöer, så har vi tvingats börja från början för att kartlägga honom och hans miljö. Det gör att det är extra tidsödande och arbetsintensivt. Säpos misslyckande bygger på en övertro på analyser och teoretiska kartläggningar av potentiella terrorister och tekniska hjälpmedel. Orsaken till dessa tillkortakommanden är den bristande kompetensen hos ledning och medarbetare.

Utredningar av fullbordade brott är Säpo bra på men det är väsenskilt från kontraterrorism där blicken framåt och inte i backspegeln. Hade Säpo medarbetare bättre kompetens skulle man kunnat arbete på ett annat och mer effektivt sätt. Kontraterrorism måste till stor del byggas upp med personliga relationer till ”fienden” och till utländska kollegor. Förmågan att se runt det lokala hörnet är viktigare än låta radarn svepa blint över stora områden. Säpos kollega och konkurrent MUST(Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) är däremot en tjänst som jobbar mer personligt eller med HUMANINT som branschtermen lyder. MUST liksom FRA är organsationer som under årtionden också lyckats med att hålla en hög sekretessnivå vilket bidragit nära relationer till de utländska kollegorna. Svenska media har insett det lönlösa i att skildra verksamhetet hos MUST och FRA till skillnad mot Säpo som är aktuella dagligen. Samarbetet framförallt mellan Säpo och MUST har alltid präglats av misstro. Detta är inget unikt för Sverige, FBI och CIA i USA är ett exempel på samma syndrom. En bra fråga är om MUST alltid delger Säpo information om terroristhot som man snappat upp.