Fel och brister hos Svenska Dagbladet om Irak

Höga militärer från Saddamtiden uttalar sig sällan i media. Av alla de miltärer som lämnat Irak har några toppnamn låtit sig intervjuas i exempelvis Al Jazeera och ofta mot rundlig ersättning. De som lever kvar i Irak framträder ytterst sällan i rädsla för repressalier. Onsdagen 10 april, i det sista numret av gamla SvD, är domineras första sidan av Irak och rubriken "Diktator hyllas än" och på sidan 14 och 15 finns  artikeln av norske journalisten Jörgen Lohne. Norska Aftenposten där Lohne är anställd har tidigare publicerat artikel där.
I artikeln framträder en Brigad General Seif al-Nasri och berättar att han deltagit i flera krig
och var med i  Republikanska Gardet och kämpade mot USA-ledda invasionsstyrkan 2003. Generalen syns också på bild tillsammans med sina barnbarn i sitt hem i staden Tikrit. När jag lästa artikeln reagerade jag på att Generalen vågade framträdda även fast han bodde i Saddamtrogna Tikrit. Frågan blev därefter, vem är Brigad General Seif al-Nasri ? Saddam förfogade 1990 över världens fjärde största militär makt med en miljon soldater och tusentals generaler. Trots utmaningen frågade jag den bästa tillgängliga expertisen om  Brigad General Seif al-Nasri, lät skanna av internet på arabiska, kollade i litteratur, databaser mm utan att få träff. Namnet Seif al-Nasri är ofulltständigt och det framgår inte heller i artiklen är det skulle vara ett alias. Jag kontaktade  Lohne som erkände att han inte gjort någon faktakontroll om Seif al-Nasri. Lohne litade tillfullo på sin irakiska fixare som påstår att han känner Seif al-Nasri och att hans historia är sann. Efter några turer får jag tag på fixaren, som själv är jourmalist och  publicerat nyheter i Washington Post. Fixaren nekar att svara på frågan om Seif al-Nasri riktiga namn och hans exakta militära grad. Vägran att lämna ut namnet motiverar han med att uppgiften kan skada Generalen. Att det finns bilder som kan identifiera honom
bekymrar inte fixaren. Min slutsats är artiklen bygger på oklara grunder och att publiceringen kan skada personen på bild som uppges vara Brigad General Seif al-Nasri.

Två veckor senare onsdagen 24 april publiceras det felaktiga uppgifter om Saddams Irak.  I sin kolumm skriver Gunilla von Hall tänkvärt om det hemska faktum att antalet  dödsstraff i dagens Irak är omänskligt högt.Fortsättningen av artiklen handlar mycket om Saddams halvbror Barzan och von Hall påstår :
Att Barzan basade över säkerhetstjänsten och låg bakom gasbombningen då 5000 kurder dog. På hösten 1983  lämnade han säkerhetstjänsten. Mannen bakom giftbombningen av Halabja 1988 var "Kemiske Ali", Majid Hasan al-Majid. Jag deltog nyligen i en av alla sorgehögtider av 25-år efter folkmordet i Halabja och det känns pinsamt att SvD inte behärskar basfakta i denna tragedi.

Von Hall påstår också Saddams son Uday skjöts ihjäl i samband med en biljakt. Uday sköts ihjäl i ett belägrat hus i Mosul efter några timmars eldstrid. Under sin tid i Irak påstår von Hall att hon lärde känna Uday. Jag tvivlar starkt på den uppgiften. Uday var ökänd för att jaga kvinnor och utnyttja dem.Många dödades efteråt av Udays livvakter och deras kroppar dumpades. Uday vistades en kort tid i Schweiz innan han utvisades efter uppträtt våldsamt på restaurang.


 

Stockholmsbombarens sambo tog 3 poäng och fick 85 000 kronor av CSN. Även sambons syster lurade CSN.

Som framgått av tidigare inlägg lurade Stockholmsbombaren Taimour Abdulwahab CSN på 450 000 kronor genom att fejka studier vid universitet i Luton från hösten 2008 till sin våldsamma död i Stockholm i december 2010. Samtidigt som Taimour iscensatte sitt bedrägeri anmälde hans sambo  Mona Thwany till en 120 poängs distanskurs vid Linköpings universitet i "Master's program in Child Studies". CSN beviljade först studiebidrag för två terminer på 35 000 kronor. Efter två veckors erhöll hon tre poäng för att klarat introduktionskursen. Sedan blev det inga mer poäng. Först i början på 2009 ansökte hon även om lån för studietiden hösten 2008(retroaktivt) och våren 2009. Efter några dagar beviljade  och utbetalade CSN lån på 50 000 kronor. Samtidigt som paret lurade och utnyttjade CSN erhöll Mona Thwany´s  yngre syster 100 000 kronor för sina studier Luton. Därav var 75 000 kronor ren bluff som polisanmäldes och 25 000 kronor var för helt resultatlösa studier.

3 poäng totalt

Utbetalningar från CSN

 

 

Brister hos CSN och Säpo banade väg för Stockholmsbombaren Taimour Abdulwahab

Nya avslöjande idag av DN byggda på min research. Att man med enkla förfalskningar kan få ut
450 000 kronor från CSN på två år är häpnadsväckande. Flera av studieintygen var försedda med stämplar tillverkade från "gör det själv" stämplar, som finns att köpa i kontorshandeln. Ofattbart att CSN som tar emot hundratusentals stämplade studieintyg inte klarade av att genomskåda detta. Säpos miss  att inte uppmärksamma Taimour är än värre och kunde fått ödesdigra konsekvenser om bomben briserat.

Skärmdump från CSN . Belopp från 2008-2010 utbetalade på felaktiga grunder

Research för DN om Stockholmsbombaren. CSN, Säpo, Must

Läs DN-artiklarna  här och här om CSN och irakfödde självmordsbombaren Taimour Abdulwahab. Artiklarna  bygger på mina uppgifter och visar att Taimour erhöll 745 000 kronor av CSN för sina studier i Luton, England. Två dagar efter hans död utbetalades 54 000 kronor, som CSN aldrig krävde åter.

Myndigheten CSN följde sina rutiner, men det finns frågetecken i handläggningen som DN-artiklarna inte tar upp. Kontrollen av inskickade uppgifter till CSN kunde ha varit noggrannare med tanke på de stora beloppen.Taimour påstås ha varit på träningsläger i Mellanöstern tre månader innan sprängnigen. Han kan då samtidigt knappast ha studerat i Luton på hösten 2010 och måste i så fall lämnat falska uppgifter till CSN, vilket det finns indikationer på.    

      

Den myndighet som i högsta grad kan klandras men som sluppit kritik är Säpo.

Under Taimours tid var staden var säte för ett antal personer som senare greps och dömdes. När det kom fram att gärningsmännen bakom tunnelbanebombningarna i London sommaren 2005 hade anknytning till Luton kunde Säpo ställt sig frågan vilka svenska medborgare som fanns i den terroristtäta staden.
 Efter att Taimours sprängt sig kom uttalande från Säpo som:

  – Men eftersom den här personen genomförde attentatet på egen hand, och inte tycks ha några band till för oss kända miljöer, så har vi tvingats börja från början för att kartlägga honom och hans miljö. Det gör att det är extra tidsödande och arbetsintensivt. Säpos misslyckande bygger på en övertro på analyser och teoretiska kartläggningar av potentiella terrorister och tekniska hjälpmedel. Orsaken till dessa tillkortakommanden är den bristande kompetensen hos ledning och medarbetare.

Utredningar av fullbordade brott är Säpo bra på men det är väsenskilt från kontraterrorism där blicken framåt och inte i backspegeln. Hade Säpo medarbetare bättre kompetens skulle man kunnat arbete på ett annat och mer effektivt sätt. Kontraterrorism måste till stor del byggas upp med personliga relationer till ”fienden” och till utländska kollegor. Förmågan att se runt det lokala hörnet är viktigare än låta radarn svepa blint över stora områden. Säpos kollega och konkurrent MUST(Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) är däremot en tjänst som jobbar mer personligt eller med HUMANINT som branschtermen lyder. MUST liksom FRA är organsationer som under årtionden också lyckats med att hålla en hög sekretessnivå vilket bidragit nära relationer till de utländska kollegorna. Svenska media har insett det lönlösa i att skildra verksamhetet hos MUST och FRA till skillnad mot Säpo som är aktuella dagligen. Samarbetet framförallt mellan Säpo och MUST har alltid präglats av misstro. Detta är inget unikt för Sverige, FBI och CIA i USA är ett exempel på samma syndrom. En bra fråga är om MUST alltid delger Säpo information om terroristhot som man snappat upp.

Irakier i Sverige - statistik från Migrationsverket

2011 bodde 125 499 personer i Sverige som är födda i Irak. En stor andel, nästan 39 000, är bosatta i Stockholmsområdet. Den irakiska invandrargruppen är relativt ung, med en medelålder på cirka 34 år. Irakier utgör en stor andel av de asylsökande i Sverige, och har gjort så ända sedan mitten av 1980-talet. 2007 var toppåret då 18 559 irakier sökte asyl i Sverige. Sedan dess har antalet sjunkit drastiskt till 1 633 under 2011.
Trenden är liknande när det gäller beviljade familjeanknytningar. Toppåret var 2008 med 8 215 beviljade uppehållstillstånd. 2011 hade antalet sjunkit till 3 215 uppehållstillstånd.
Under perioden 2000-2011 fick 70 771 irakier svenskt medborgarskap. 2011 bodde 55 846 personer med irakiska medborgarskap i Sverige.

Familjetragedi



Azad Junde mördad 1985





Maria Baro mördad 2012

I boken, På uppdrag från Bagdad, Saddam Husseins underrättelsetjänst på svensk mark, skriver jag om mordet på kurden Azad Junde i Solna juni 1985. Mordet som blev aldrig uppklarat var det sista i Sverige som omfattades av lagen om 25 år preskriptionstid. För mord begågna efter första juli 1985(som Palmemordet) finns det ingen preskriptionstid. Junde blev dödad några månader efter styckmordet i Stockholm på den avhoppade irakagenten Majid Husain och jag försökte hitta ett samband mellan morden. Att de irakiska underrättelsetjänsten hade mördat Husain är klart men låg irakierna även bakom mordet på Junde? En person satt häktad två veckor för mordet på Junde. I boken gav jag honom ett aliasnamn "Simko" med tanke på att skaffat familj och barn här i Sverige. Hans riktiga namn är Ismail Baro. Läs den spännande häktningspromemorian.  Med Widad Ramon hade han tre barn, paret som skilt sig och hade gemensam vårdnad av de minderåriga barnen. I december 2004 kidnappade han barnen och förde dem med sig till den kurdiska delen av Irak. Baro häktades i sin frånvaro för egenmäktighet med barn. Dottern Maria var 12 år när hon kom till Kurdistan, och 15 år gammal tvingade fadern henne att gifta sig med en äldre man. Maria flydde från Kurdistan till  Skåne där hennes mamma fanns. Familjemedlemmarna bekänner sig till religionen yazidism, som förekommer främst i irakiska och syriska delarna av Kurdistan. Marias två yngre bror återvände också hem ett år efter Maria. Dagen efter Maria fyllt 19 år i april 2012 hittades hon mördad, med över 100 skador från en kniv och en sax. Hennes yngre bror greps för mordet och står nu åtalad. Vilken roll pappan, som finns kvar i Kurdistan, spelat vet polis och åklagare inte, då man inte lyckats höra honom. Enligt uppgift är han idag chef för en livvaktstyrka åt en militär utanför staden Suleimania. Azad Junde hade 14 kraftiga knivhugg i ryggen när hittades mördad 1985. Baro och Junde var barndomskamrater från Bagdad. Båda hade deltagit i oppositionen mot Saddam regim och flytt från Irak i början på 1980-talet. Mycket tyder på att Baro gått regimens ärenden. En pålitlig källa berättar: Ismail Baro är inte någon välkänd kamrat i Kommunistpartiet och inte heller i något annat kurdiskt parti. Han kom till den kurdiska gerillan den 2 februari 1983. Irakisk Kommunistpartiet omfamnade honom eftersom hans far var martyr(hade dött i strid). Han uppgav att han hade varit adjutant i den irakiska armén och hade flytt på grund av Irak-Iran kriget. Det var planerat samma kväll när han kom att anfalla en bunker till irakiska armén i närheten av berget Alkhosh men hans ankomst ändrade planerna. Männen i den politiska ledningen i partiet litade på informationen som han lämnade gällande arméns bunkrar och Baath partiets kvarter - det var stort misstag. Attacken ändrades mot Baath partikvarteret i Baadra och då gick gerillamännen i en fälla på grund av den felaktiga informationen som Baro gett. Gerillan förlorade en av de bästa kamraterna. En annan känd gerillaman blev allvarligt skadad och förblev funktionshindrad. Själv Baro fick endast en skråma på kroppen. gerillagruppen överlevde knapp denna tragedi vilken aldrig skulle inträffat utan Baros inblandning. Väl i gerillans högkvarter utnyttjade han sin fars namn för att övertyga ledarna att skicka honom till Syrien för behandling. Efter en kort tids vistelse i Syrien fick kamraterna där brev från gerillan om att han måste skickas tillbaka. Detta på grund av uppgifter som ger misstankar att Baros uppdrag var att infiltrera gerillan och mörda den högsta arméledaren. Men varför valde Baro att blir skickat till utlandet är en fråga som Baro kan besvara. Så fort Baro blev informerad att han måste åka till Kurdistan utan att veta skälet till det, försvann han ett tag och sen visade det sig att han hade kommit till Sverige. Naturligtvis blev det känt att han hade kontakter med ambassadeni Stockholm. Baro som person var känd som en lögnare, uttråkande pratkvarn, bedragare och smugglare.

Saddam uttalar sig om Olof Palme.

Skälet för invasionen av Irak 2003 var att Saddam skulle inneha massförstörelse vapen och bedriva ett samarbete med al-Qaeda ledd av Usama bin Ladin. Bevisen som president George W. Bush och premiärminister Tony Blair hade framfört gällde det nu att kunna verifiera, hoppades man. Inför invasionen  hade den amerikanska militären byggt upp en organisation för att ta hand beslagtagna dokument. Tillvägagångssättet var att dokumenten fördes till Dora i arabstaten Qatar där de skannades. Efter översättning överfördes de till amerikanska militären för analys. Efter några år var 114 miljoner(114 000 000) sidor genomgånga men några bevis som styrkte skälen till invasionen hade inte hittas. Bland det beslagtagna fanns även ljudinspelingar som med Baathtoppen. Dokumentering av Baathledningens möten med bandinspelningar var relativt vanligt förekommande. Efter regimens kollaps kom amerikanarna över hundratals timmar med ljudupptagningar. Inspelningarna tjänade som underlag för utskrift av protokoll och var också avsedda att bevara för eftervärlden som dokument över den store ledaren Saddam Hussein. Inspelningar gjordes också när överbefälhaven Saddam gav order till sina trupper under kriget Iran-Irak. De inspelande tycks vara medvetna om att samtalen spelades in. Det hindrar inte att man är frispråkig även om känsliga ämnen. I en inspelning från 1990-talet diskuterade det irakiska ledarskapet attentat mot Saudis kung Fahd och Egyptens president Mubarak. I april 1988, två år efter mordet på Olof Palme, ägde ett möte rum med Saddam och bland andra de förtrogna Tariq Aziz, Latif Jasim och Taha Yasin Ramadan. Mycket i den timslånga inspelningen handlar om den misstro irakierna uttalar mot FN, dess generalsekreterare Perez Du Cuellar och hans medarbetare i medlingen mellan Iran-Irak. FN-folket av vilka många kom från Latinamerika, anklagas helt absurt för att var judar och köpta av Israel. Olof Palme nämns först i en bisats men efter 49 minuter och 57 sekunder kommer Saddam plötsligt med ett uttalande som väcker bestörtning bland de övriga, som viskar i bakgrunden ”Ja, det är möjligt”, ”Herregud det är möjligt”. Av en slump hittade jag inspelningen. Översättaren till engelska kände inte till Olof Palme utan tror att det är Palmer(golfpelaren?) som omnämns. Läs översättning av uttalandet om Palme. Läs översättning av hela samtalet.       Lyssna på bandet (på arabiska)